FOREVER YOUNG

Ibland förvånar det mig hur mycket saker och ting förändras under en tidsperiod. Saker man aldrig inte haft en tanke eller förväntning på sker. Hela ens liv kan komma och förändras samtidigt som man även ser människorna omkring sig förändras. Helt plötsligt finns nya prioriteringar i livet, och det gamla läggs åt sidan, det glöms inte bort, men finns bara inte där längre. Även fast nytt ofta är bra och kan vara ett tecken på mognad kan man inte undgå att sakna det gamla, som ofta förknippas med det enkla. Förr var allt så bra, när blev allt så svårt? Man brukar ju säga att livet var som bäst som liten, då hade man inga bekymmer och brydde sig inte om något annat än att vara sig själv. Sedan blev man äldre, men jämför man med framtiden så var allt då fortfarande enkelt. Då undrar jag om livet någonsin är enkelt, man gör sina val som leder en själv dit man är idag, och jag kan inte säga annat än att det känns som att mina val har lett mig helt rätt just nu. Till de människor som betyder mest för mig, de som stannar även när allt känns fel punkt

men jag kan medge att..
...jag saknar filmkvällarna. Filmkvällarna, vart tog ni vägen?