FOREVER YOUNG

Idag spelade jag match, vår viktigaste match hittils. Jag var lite orolig eftersom jag inte tränat på mer än en vecka då jag varit sjuk. Men allt gick galant, vi spelade jättebra och tog hem ytterligare en seger. Så vi är fortfarande obesegrade och nu även serieledare. Däremot fick jag en hård smäll på min hals, så nu har jag ont där igen, fast på utsidan, ack ack ack. Jag undrar om smärtan försvinner om man äter halstabletter, hmm. Det återstår att se.

Annars har jag spenderat dagen med att plugga, vilket har gått bra i omgångar, och så har jag ätit i brist på annat att göra. Haha, jag tror att det är en dålig vana som gör att man blir tjock. Inte bra Cathrine. Men jag tror inte jag behöver oroa mig än iaf.

Nu ska jag snartlägga mig i sängen, är helt utmattad. Godnatt!

Patricja har fått alla SATC boxar. Det förklarar nog mycket bra hur jag spenderar mina dagar.

Det har hänt. Det som aldrig händer har nu hänt. Jag har nog aldrig känt mig så svag i kroppen som nu, jag går som en tant! Halsen känns trång och när jag äter är det som att svälja stenar. Hela mitt huvud bultar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är jobbigt att vara vaken men att försöka somna är värre. Jag har blivit sjuk! Efter ca. 6 år har jag åter igen blivit sjuk.

I år kommer inte jag att fira den vanliga julen. Jag kommer inte vara här i vinterkylan, jag kommer inte äta den goda julmaten och inte heller se Kalle anka. Istället för allt detta och mycket mer som hör julen till kommer jag att befinna mig i värmen, i trafikruset, i en annan kultur, hos min släkt i Indien. Det kommer bli så spännande tycker jag, men ändå kan jag inte undgå ifrån att jag kommer att sakna julen. Så nu, en fredag som denna, tänkte jag se på en julfilm. Finns inget jag älskar så mycket som julfilmer, och Elf som jag ska se nu, är en av mina favoriter. Så... god jul i förskott.

Ibland förvånar det mig hur mycket saker och ting förändras under en tidsperiod. Saker man aldrig inte haft en tanke eller förväntning på sker. Hela ens liv kan komma och förändras samtidigt som man även ser människorna omkring sig förändras. Helt plötsligt finns nya prioriteringar i livet, och det gamla läggs åt sidan, det glöms inte bort, men finns bara inte där längre. Även fast nytt ofta är bra och kan vara ett tecken på mognad kan man inte undgå att sakna det gamla, som ofta förknippas med det enkla. Förr var allt så bra, när blev allt så svårt? Man brukar ju säga att livet var som bäst som liten, då hade man inga bekymmer och brydde sig inte om något annat än att vara sig själv. Sedan blev man äldre, men jämför man med framtiden så var allt då fortfarande enkelt. Då undrar jag om livet någonsin är enkelt, man gör sina val som leder en själv dit man är idag, och jag kan inte säga annat än att det känns som att mina val har lett mig helt rätt just nu. Till de människor som betyder mest för mig, de som stannar även när allt känns fel punkt

men jag kan medge att..
...jag saknar filmkvällarna. Filmkvällarna, vart tog ni vägen?

Just nu händer det inte så mycket, men ändå allt. För det första tar skolan kål på mig, alltid något att jag göra vilket egentligen inte är särkilt ovanligt men jag har nog aldrig mått så dåligt över det som jag gör nu. Hela veckan har jag känt mig stressad, nervös och orolig och det känns som mitt hjärta dunkar dubbelt så snabbt än vad det brukar. Jag behöver lite lugn i min tillvaro.

Handbollen känns inte alls lika kul längre, jag hoppas bara att det är en period för jag har ju absolut inga planer på att lämna mitt underbara lag. Men för tillfället känns det som att jag bara ligger på noll.

Som att det inte var nog med detta så måste jag även vara ifrån mitt hjärta, Matthias, som lyckats bli sjuk. Finns ingen jag behöver och saknar lika mycket som dig.

Och så här intressant var mitt liv för tillfället,  det verkar verkligen som att lovet har räckt till... nat.