FOREVER YOUNG

En vecka i Polen är förbi. Ibland kan det vara skönt att komma ifrån vardagen och bara vara. Men att bara vara hos min mormor och morfar betyder dock dubbelt upp med all mat och bakelser. Förvånar mig inte om jag förvandlats till en bakelse själv. Vi har tagit det lugnt, lekt, läst, varit i krakow och utforskat en hög kulle där man ser ut över hela krakow, gått promenader med hunden, ätit hallon från hallonbuskarna och bara varit. Att sedan ta förväl är det svåraste av allt, man vet att det kommer ta lång tid innan man ses igen och man kunde inte förhindra att tårarna rann.

Efter alla resor idag är jag slut. Lovisa kommer och hälsar på mig snart. Det ser jag fram emot!

...där gick min tv sönder. Fan.

---

senare.
Den har återuppstått, JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!
Blev en aning orolig där ett tag.

Åkte till Norrköping för att vänta med Matthias, Stina, Tessan, Deniese, Fredrik och Darin på deras bussar och tåg. Hur konstigt låter inte det kan det då tyckas? Men har man tråkigt och saknar herr amazing så blir det inget svårt beslut. Vi stannade kvar på skolan tills vi blev utkastade av Avni, ja vi gillar skolan. 

På min andra bussresa hemåt satt jag längst fram och pratade med min och beas busschaufför. Han tyckte att jag skulle bli busschaufför, man fick se så mycket fränt då. "Förut på vägen hit såg jag fåglarna flyga mot solen, och ljuset gjorde att det såg ut som fåglarna var självlysande, så himla fränt va det".

Jag och Kasper har bakat dumlemuffins ikväll, de blev lyckade!

Idag var bussen ovanligt full, men längst fram fanns en ledig plats bredvid en man som verkade väldigt rädd, som att bussen skulle ta livet av honom eller nåt. Redan när bussen började åka från busshållsplatsen såg jag hur mycket han höll sig fast, och vid minsta lilla bromsning kunde man höra ord som, herregud, herregud. Väl på motorvägen skrek han till busschaffören: "Vad gör du, kör du i 110 eller??!!!". Lite väl orolig man tyckte jag som småskrattade lite i smyg.

Klockan är nio och jag ska snart lägga mig. Att kunna sova tidigt är skönt, eftersom det händer så sällan. Antingen är det plugg eller träning som står ivägen. Nu känner jag mig ganska lugn.

I skolan mådde jag inte som bäst, efter lunchen kändes det som att min mage skulle explodera, precis som att det skulle ha varit något med maten. Jag kunde inte stanna kvar i skolan och åkte istället hem och la mig på soffan. Mamma gjorde världens äckligaste te åt mig, hon sa att det var bra för magen. Gick över gjorde det i alla fall, men om det var téets förtjänst vet jag inte.

Annars har jag fått in det mesta i min dag, fått saker gjorda, träffat söta människor, ätit choklad och matthias godisrester samt vilat.

Helgen är snart slut likaså veckan. Tiden går snabbt.
Mysig dag i Stigtomta.


11.10.08

En onsdag som denna vaknade jag tidigt, tidigt tidigt och chockat såg jag att någon var där bredvid mig. Jag skrek och sprang därifrån. Nu...13 timmar senare ligger jag fortfarande under mammas säng, och skriver detta inlägg. SOS.