FOREVER YOUNG

Efter en orolig natt vaknade jag pigg i min säng när väckarklockan ringde. Då var det bara att snabbt slänga på sig mjukisbyxor och frukosten för att sedan möta Karin för att delade ut reklam. Det gick fina fisken och snabbare än väntat. Sedan plugg, plugg, plugg. Match på eftermiddagen och vinst med nio bollar. Feting najs. Kul att vi fick spela mot vår engelskalärare, haha. Nu plugg och sen film! Puss!

Patricja har fått alla SATC boxar. Det förklarar nog mycket bra hur jag spenderar mina dagar.

I år kommer inte jag att fira den vanliga julen. Jag kommer inte vara här i vinterkylan, jag kommer inte äta den goda julmaten och inte heller se Kalle anka. Istället för allt detta och mycket mer som hör julen till kommer jag att befinna mig i värmen, i trafikruset, i en annan kultur, hos min släkt i Indien. Det kommer bli så spännande tycker jag, men ändå kan jag inte undgå ifrån att jag kommer att sakna julen. Så nu, en fredag som denna, tänkte jag se på en julfilm. Finns inget jag älskar så mycket som julfilmer, och Elf som jag ska se nu, är en av mina favoriter. Så... god jul i förskott.

Ibland förvånar det mig hur mycket saker och ting förändras under en tidsperiod. Saker man aldrig inte haft en tanke eller förväntning på sker. Hela ens liv kan komma och förändras samtidigt som man även ser människorna omkring sig förändras. Helt plötsligt finns nya prioriteringar i livet, och det gamla läggs åt sidan, det glöms inte bort, men finns bara inte där längre. Även fast nytt ofta är bra och kan vara ett tecken på mognad kan man inte undgå att sakna det gamla, som ofta förknippas med det enkla. Förr var allt så bra, när blev allt så svårt? Man brukar ju säga att livet var som bäst som liten, då hade man inga bekymmer och brydde sig inte om något annat än att vara sig själv. Sedan blev man äldre, men jämför man med framtiden så var allt då fortfarande enkelt. Då undrar jag om livet någonsin är enkelt, man gör sina val som leder en själv dit man är idag, och jag kan inte säga annat än att det känns som att mina val har lett mig helt rätt just nu. Till de människor som betyder mest för mig, de som stannar även när allt känns fel punkt

men jag kan medge att..
...jag saknar filmkvällarna. Filmkvällarna, vart tog ni vägen?

Helgen är snart slut likaså veckan. Tiden går snabbt.
Mysig dag i Stigtomta.


11.10.08

Igår var det sommar. Det kanske inte var den varmaste dagen men ändå kändes det som en sommardag. Jag, mamma och Michael fikade på kanalen, och efter det hämtade vi upp resten hemma och åkte in till folkparken för att spela en match minigolf. Mina skills förvånade även mig själv, jag fick andra plats med 64 poäng. Harald vann med 45 och resten hamnade på ca 80 poäng! Haha. Kvällen tillbringades med LisaB och Moa på bryggan. Sedan for jag och Lisa till kanalkiosken där Frida och Amanda jobbade, och lite pomme att mumsa på blev det allt.


Såhär flitigt spelade Kasper minigolf

Två dagars värmebölja, två dagar som bestått av svalkande bad. Jag själv är lite av en badkruka och går i vattnet sakta, min lillebror på 2½ år är däremot tvärtom. Han rusar i så det skvätter på allt och alla runt om kring, och när han väl är i vattnet går det inte heller att få upp honom. Idag är jag barnvakt åt filuren i några timmar. Sedan ska jag bege mig till mitt jobb.

Jag träffade min vän Moa. Vi gick på promenad i Söderköping. På sommaren kan det vara en underbar plats att vara på. Det spelades musik på kanalen, och gubbarna och tanterna dansade för fullt. Turister överallt. Vi träffade några vänner som vi stannade och pratade med, och även en och annan människa. Sedan gick solen ner så fint som den bara kan göra vid kanalen.

För kallt för att vara ute och bada eller äta glass, men för varmt för att stanna inne, så Mos och jag gick och köpte bullar och blåbärskuddar och satte oss ner i gräset och fikade. Det var riktigt mys. Vi omringades av kråkor och pippifåglar som ville åt vår fika, men att mata dem lockade dock bara dit fler. Men dagar som dessa tycker vi om. Däremot tycker vi ännu mer om dagar som är varmare, då man kan bada eller äta glass!

Helgen är proppfull så dagen hade jag tänkt att tillbringa till pluggande, men dock blir det inte alltid som man tänkt sig.  Istället ringde mobilen och jobbet vill att jag skulle komma, så det blev att tjäna lite kosing vilket inte heller är helt fel. Extra nervös var jag idag då det var första gången jag fick jobba i serveringen, men det släppte ganska snabbt eftersom det gick toppen, inga tappade glas heller! :D Nu väl hemma ska vi se om jag kan få något gjort, vilket jag verkligen tvivlar på.

För tillfället känner jag bara ångest. Jag orkar inte mer med skolan. Nu har jag säkert kommit in i en orkar-inte-göra-någonting-period, men med alla våra uppgifter är det förståeligt, jag vill bara sova, vilket jag snart också ska göra. Dock måste man ta tag i allt när jag vaknar, för vecka 21 är alla redovisningar, frukta v. 21. Jag bara hatar allt nu. Det gör det inte bättre att de fyller på med mer prov.

Jag är ett hopplöst fall som inte går att rädda. Klockan är inte mer än 22.09 och jag vet inte vad jag ska ta mig till, det känns som att jag spricker snart, som att jag ska dö av uttråkan. Jag har pluggat och vill inte mer, tha family ser på en sugfilm i vardagsrummet, min dvd i mitt rum har patricja lånat, jag har kollat allt som går att kolla på internet och det finns inte många roliga inne på msn. Vad ska man då ta sig till? Det är i sådana stunder som man behöver sin pojkvän, men nae, min bor för långt bort för att jag snabbt ska kunna träffa han. Livet suger ikväll!

För ett år sedan vann vi finalen i B-slutspel på Katrineholmscupen. Idag har vi verkligen utvecklats som handbollsspelare och tillsammans tog vi hem segern i A-slutspel denna gång. Lag vi inte trodde vi kunde vinna över, vann vi över.  Men jag antar att vi är oslagbara tillsammans.

Ramunder HK f91 med vinst-pokalen :)

Wuuuhuu, jag har just fått hem en fet bunt med gamla bilder som jag framkallat.
Men har MÅNGA mer bilder som måste framkallas, jag har varit lite för lat för att göra det och istället har högen bara växt!

C: Vad ville Björn då?
H: Han pratade om att han ville ge polacker i julklapp!
C: Va? Sa han det?
H: Japp, han ville ge bort polacker i julklapp.
C: Jag fattar nog inte riktigt.
H: Nae jag fattade inte heller.
C: Ringde han alltså för att säga det?
H: Va? Jag pratar om Björn Gustafsson.

Haha, ett förvirrande samtal mellan mig och Harald.